FINAL
Falkenberg
2010.09.25-26
Oj
oj oj vilket startfält!
Slutet av september och 22 startande!
Tidigare rekord för en enskild tävling går ända tillbaka till 2007
och Karlskoga där vi var 21.
Jag var nu tillbaka i gamla rutiner. Lasta av och ställ in, lasta och kör
iväg!
Kändes bra. Förberedde mig mentalt och fysiskt. Drömde mardrömmar om
Krister Wigren och GICK till och från jobbet VARJE dag i regn och
motvind.
Glömde jag säga att jag har 14m till jobbet…?
Återstod att se vad Tommys piller haft för inverkan på bilar och förare.
Alltid lika vänlige Staffan tyckte att undertecknads racer är lite för
amatörmässig och förärade mig en mickapär som tvinnar tråd för
bultlåsning. Hmmm tråd väger ju också, så hur göra med det? Och
krav på att meka… rysningar.
6 Saabar, 3 kojor, 3 Kadetter, 3 DKW, 2 Abarth, 2 Austin, 1 Renault, 1
NSU och 1 BMW.
Inget dåligt gäng.
Sören Ragnarsson var åter på plats med brunsaaben, senast var han en
mycket snabb debutant.
Dan Henningsson var som vanligt med. Skulle bilen hålla och skulle
takterna från Norge sitta i?
Lars Göransson hade vilat sig i form, trasan sas vara på plats...
Magnus Rehbinder hade slackat lite på växelremmen men trots medtävlarnas
välvilja att hjälpa till att justera densamma, var han avogt inställd
till hjälpen. Konstigt.
Krister Wigren var lätt nervös inför helgens drabbningar och ev seger
i F-klassen.
Sam Bernhardsson ger sig inte för några motgångar, Fbg brukar medföra
motorhaveri för honom. Bäst att ha en reservmotor med sig!
Frank Thrusholm skulle köra sin andra tävling i DKW, redan i Norge
visade han sig snabb.
Anders Jensen hade mekat kolvar igen… hade enl utsago hela 6 kg komp i
nygammal motor, men det brukar ju inte hindra honom från att fara fram
som ett jaktplan.
Lars-Erik Danielsson har visat sig vara både snabb och säker. Hur går
det ihop..
Kari Lehto som slutat meka och gasa desto mer, var på plats.
Tommy Jagerwall skulle inte missa finalen vad som än hände, så både
han och den fantastiska kojan var redo.
Patric Bjurhovd hade nu en HEL DKW, skulle detta räcka för att
irritera täten?
Johan Wållgren med sin numer mycket snabba Kadett hade fått smak på högt
tempo i Våler. Hade det blivit en vana?
Staffan Runius och hans otroliga Abarth hade varit en sväng om Skåne för
kolla om alla hästarna var hemma. En enkel avstickare till undertecknad
på väg upp till banan var nu inte så enkel. Trots glasklar vägbeskrivning,
dagsljus och enorma vägtavlor lyckades så klart herr Runius missa alla
avfarter. Han ringer glatt strax innan rondell två och meddelar att
"nu är jag i rondellen vid Halmstad". "Halmstad, du
skulle ju ta av efter rondell ett!". "Bra säger herr Runius
att jag är i en rondell, då kör jag runt här…" Det är tur
att herr Runius har banan att följa när han rejsar… Till slut mutade
herr Runius in området åt oss redan på torsdagen. Hur han nu tog sig
dit?
Reinhold Daubner skruvar och skruvar på sin Abarth, inte lätt att
justera in en ny bil. Vi vet ju vad Abarth går för, så när han väl
hittat rätt lär vi bara se bakändan på den.
Anders Hansen ger sig heller inte i första taget. Lite tryck här o
lite drag där o vips så är den som ny igen efter Vålerrejset.
Peter Kumlin med vår enda köttbulle, och numera högerstyrd, är ju
riktigt snabb när han vill.
Bo Johansson, på tal om snabb, vad ska vi ha för E-bil för kunna
konkurrera med honom. Han kommer ju knappast till nästa tävling med
samma fel som tidigare, så koppling och växellåda var självklart
bytta! Härligt ekipage.
Hans Eklund har hittills byggt sitt nya garage så väl att han inte
hittat utgången… det var första helgen i år som vi hade glädjen
att se denne gentleman. Utan hammare!
Elmon Larsson chockade oss alla! Han hade sålt bilen! Det märktes
under helgen så som han for fram.. men Elmon hade självklart ordnat
med sin efterföljare, en visade det sig, trevlig dalmas vid namn Jan
Christians. Välkommen.
Alf Pålsson blr allt mer ett med bilen och vräker fram den som om han
aldrig gjort annat.
Peter Nylén skulle nu köra den ljusblå skönheten sin andra tävlingshelg
och taggad efter Knutstorp gällde det bara att snabbt lära sig den nya
banan.
Kval
Lördag fm 25/9
Fredagsnatten
regnade liksom lördag förmiddag.
Det blev en blöt tidsträning. Så många bilar och så kort bana medförde
att det var bilar överallt. Inte helt lätt att få ett fritt varv. Behöll
de mönstrade däcken på!
Torkare, kupéfläkt, ljus, kylfläkt, skulle generator och batteri
klara det?
Dags att köra ut. Torkarna på utsidan och imtrasan på insidan. Allt
jobbade för fullt.
Redan på friträningen under fredagen lyckades Alf Pålsson hamna på
en ”oljefläck” bakom dungen och for med bredsidan in bland däcken.
Elaka tungor berättar att det var nog Eklund som lyckades stressa av
honom. Nu är det ju rejäla grejor i DKW´n så det blev mest mjuka
bucklor som till stor del rätades ut till lördagen.
Överlägset snabbast var så klart Tommy 4 sek före Krister med Anders
0,1 efter, Magnus och Lars-Erik ca 0,3 och Dan 0,9 efter Krister.
Reinhold hade fortfarande motorproblem men fick i alla fall en tid.
Bosse gick inte riktigt att känna igen i regnet och även Staffan var
lite försiktig i halkan.
Patrics bil hade fått det kända DKW-syndromet, brytarproblem. ”-Något
att pilla med till rejset” sa DKW-åkaren och hämtade skruvmejseln.
Jensen var inte nöjd med fästet och lade på nya däck till racet.
Deltävling
9, Race 1,
Lördag em 25/9
Race
1 skulle avverkas redan på lördag em.
Det har inte hänt så många gånger att jag önskat mig regn… men nu
hade det inte varit fel. Varför skulle jag få som jag ville, det
torkade så klart upp. Torrace!
Tommy och Krister längst fram, Anders o Magnus, Lars-Erik o Dan, Sören
o Johan. Startledet stäckte sig ända upp i målböjen. Imponerande.
Det skulle bli tufft det insåg jag redan innan start. När nu Staffan
Runius, Lars Göransson, Johan Wållgren och Bosse Johansson m fl får bättre
fäste får man spärra upp sig som en kobra, bred och farlig!! Inte säker
på att dom går på det…
5 sek-skylten uppe. Snabba ryck. Armen faller sakta och flaggans RYYYCKS
upp. Here we go. Tätt, tätt. Hur sent kan man brooomsa? Alla kommer
igenom chikanen, Tommy, Krister, Magnus, Lars-Erik, Dan och Staffan
redan uppe från 11:e till 6:e plats. Gissa vad som rörde sig innaför
hjälmen där.
Anders Jensens nyskodda Saab tappar orken helt i starten och blir omkörd
av 10-11 bilar. Härligt tänker man, det var ju enkelt att köra om
honom men det varar ju bara till dess alla 3 cylindrarna gör sitt, då
flyger Anders fram igen. Han tar sig till 11:e på första varvet o
fortsätter så klart vidare. Sören Ragnarsson tappar några
placeringar direkt medan Lars Göransson gör tvärt om och avancerar.
Dan inser att det är många som vill förbi. Man känner sig som haren
på en hundkapplöpning. Staffan, Anders och Bosse far förbi som
vildar.
Kan ni inte lugna ner er och njuta av Kadettens fulländade linjespel?
Ser en prick långt långt bak. Funderar inte mer på det. Ett par varv
senare inser jag att det är Elmon som fullständigt flyger fram. Har
han satt i en 1275:a? Är det så man kör med andras bilar Elmon? Det
är inte första fighten vi har på Fbg. Ska jag klara mig till flaggan
? Han närmar sig obarmhärtigt! Sista böjen är det inte ett uns
broms, innerhjulet spinner, Elmon närmar sig, gaspedalen är nu nere i
asfalten. Yihaaa!!... denna gången tog du mig inte!
Krister Wigren ligger tvåa ända till 12:e varvet när Staffan passar på
att smita förbi.
Anders Jensen hade en svettig dag. Han körde upp sig från 14:e till
4:e i mål och det riktigt ångade av overallen då han klev ur bilen,
ja det blev tom så varmt och fuktigt i bilen så objektivet på
filmkameran ångade igen. Finns det inte A-C i Saabar?
Johan Wållgren var taggad inför torracet. Nu bettade det, här skulle
åkas. I mål var han trots allt besviken, omkörd av fyra man. En hård
kamp med Kari förgyllde tillvaron lite grann. Vad hände? Lite koll i förgasaren
och svaret låg och lurade under halsringen. Halvt spjäll! Johans
gaswire hade släppt. Stöön!!
Lars Göransson var betydligt kaxigare på den torra banan och körde
upp sig från 12:e till 8:e plats. Sam Bernhardssons elände i
Falkenberg fortsatte. På 13:e varvet var det färdigt igen, det small
till i baken och Sam har slutat att förvånas. Han kände väl på sig
hur det skulle bli, reserven låg och ruvade i bussen.
Frank Thrusholm börjar bli van vid bilen och körde upp sig ordentligt,
startade som 18:e och var i mål som 11:a. Bra kört. Patric Bjurhovd bröt
på 8:e pga brytarproblem.
STAFFAN HADE MYCKET LJUDPROBLEM I HELGEN. Vaa? Jo jag sade att....
Besiktningen tyckte inte om hans raka rör. Insatser, stålull mm
valsade förbi innan han slutligen fick igenom en tillklippt plåtburk
(italiensk förstås). Med Staffans framfart satt den ju inte kvar så länge.
Vad gjorde det när man blev tvåa och dessutom klarade ljudmätningen…
Anders Hansen och Peter Nylén körde sina första race på banan och
gjorde det utmärkt.
Alf Pålsson hade ingen bra helg. Gör han inte bucklor själv så får
han hjälp av andra. Denna gången var det Magnus som ombesörjde lite
skrap i målböjen.
Tommy vann stort före Staffan och Krister. Spänningen hölls på så sätt
vid liv till söndagens race.
Sam började kvällen med att riva bort den rasade motorn direkt och i
med den nya. Några timmar senare var det gjort. Inte illa. Träning ger
färdighet. Men framåt kvällen förstod vi att det var nåt med honom.
Han lufsade fram o tillbaka och muttrade.
”-Men Sam vad är det?”
”-Irritered”.
”-Jaahaa, varför då?”
”-Allt krångler, motorera raser, inga söm har meckro me så en kan värme
mata osv, det bubbler…"
Efter översättning förstod vi att han kokade inuti..,.irriterad.
Inte lätt att vara racerförare men du är en jäkla kämpe!
Efter lite KALL mat så var stämningen bra igen. Lite gamla böcker från
förr avverkades innan vi blev inviterade till hotell Austins veranda.
Som vanligt dök en skugga upp emellanåt. Krister var ute på en runda
för o kolla och skingra tankarna inför söndagen, men vi påminde
honom genast, snälla som vi är.
Han försökte dessutom påtala att det var speedway, skärmen var vänd
utåt men inget ljud… frugan var ju med. Vi försökte få det
refererat av herr Wigren men det blev ingen ordning på det. Plötsligt
var han borta igen… precis som Fantomen.
Peter och Elmon berättade med stor inlevelse från ”the very
beginning of Goodwood”. Galna flygare, utställningar, Austin som körde
om Jaguarer, bredsladdande Galaxies, lorder hit o dit etc. Dom hade ju
suttit där ett tag innan vi kom så det var kanske drömmar …eller
bara härlig depånostalgi?
Deltävling
10,
Race 2, Söndag 26/9
Åter
en torr dag med mycket blåst från norr. Kallt.
Ganska bra med publik som kämpade i blåsten och njöt av vår
framfart.
Många av de jag pratade med betonade att de uppskattade vår klass,
fighter i hela fältet och så många olika bilar.
Krister var knappt kontaktbar. Yrade om poäng, startuppställning, spårval…
Tur att han hade frun med som tog hand om honom.
Reinhold kunde inte starta i det andra tävlingen heller liksom Sam som
tydligen inte får slut på oturen i Fbg. Innan start hittade han spånor
i ventilkåpan. Inte bra. Nån gång måste det vända, kanske en annan
bil skulle göra nytta. Det finns ju tex Saabar till salu.
Tommy Jagerwall i pole med Magnus bredvid, sen Staffan o Anders, Krister
o Lars.
Krister måste bli sämst fyra om Tommy vinner för att vinna F-klassen.
Spännande läge.
I E-klassen är Bosse outstanding och vinner hur han än gör.
Johan hade åter fullt spjäll och Dan bytte till slicks…”-Race var
det här!”
Uppställning, motorerna rusar, något knackar i hjälmen… ja just det
ja, hornen.
Flaggan upp och vi ger allt, ser hur huven vibrerar av vällust.
Sen inbromsning, alla igenom.
Tommy drar iväg med Magnus hasorna. Två kojor först. Staffan tycker
det är trångt i starten och släpper Krister och Anders sen kommer NSU´n
med Lars bakom gasen och Patric med DKW´n.
Anders passerar Krister på 5:e varvet och Magnus på 10:e och är nu tvåa
efter omöjlige Tommy.
Krister avvaktar men tar sedan Magnus på 11:e och är trea, håller han
det så vinner han F.
Staffan har en behaglig resa till en fjärde plats medan Lars Göransson
ligger 6:a till sista varvet där Patric Bjurhovd har fräckheten att köra
förbi. Detta är Patrics bästa placering hittills.
Plötsligt är svartflaggan uppe med nr 8. Startnumren virvlar för en
kort stund runt mellan hornen i skallen. Har jag nr 8??
Hmm, nää, bra då gasar jag vidare. Nr 8 är Hans Eklund som
blir beskylld för tjuvstart och när han går in i depån för besked
och stannar, får han inte igång bilen igen. Pest. Det är bara att
bryta. Har du blivit för alert när du farit fram med hammaren?
Bosse for fram som vanligt. Utan pardon kör han förbi den ene efter
den andre. Vad ska vi göra med dig?
Lars-Erik Danielsson kör hur säkert som helst, passerades av Patric på
3:e varvet men höll sen placeringen.
Nu var det jag som såg en bakända på en A40. Den kunde man ju inte
motstå..
På 4:e varvet var det dags i chikanen, Elmons bromsar är ju inte de bästa,
ja inte mina heller för den delen, satsade ändå på att bromsa förbi
men lyckas inte helt. Elmon kämpar frenetiskt på insidan men i nästa
böj har jag innern och nu var jag förbi.
Bättre en A40 i backspegeln än en A40 i vindrutan. Nytt
ordspråk!
Nu började en del varvningar dyka upp, lite missuppfattning när jag
skulle passera Peter Nylén gjorde att gräset var bra att ha. Elmon är
i fatt igen! Ännu bättre och mer gräs var det på baksidan när jag
skulle om Alf, åter en missuppfattning om spår och jag får använda
gräset på hela baksidan (konstaterade att det är jämnare på
asfalten)… men förbi kom jag. Mycket botaniserande i helgen.
Kari och Johan kämpade intensivt under det mesta av racet, och på
sista varvet tog sig Kari förbi. Johan hade ändå kört upp sig, nu
med fullt spjäll.
Frank kämpade sig upp från 17:e startruta till 14:e i mål.
Peter Kumlin och Sören Ragnarsson i stort lika snabba men Sören slog
till slut Peter med 0,7 sek. Jämt så det förslår.
Anders Hansen började få upp farten på den nya banan. Det bådar
gott.
Peter Nylén var nu nästan lika snabb som Alf Pålsson.
Med bara ett halvt varv kvar tappade Magnus ett framhjul och stod
parkerad bakom dungen.
Det har varit ett bra racingår med rekorsstort antal startande i
finalen.
Inga stora incidenter förutom Nils-Olofs rullning i Anderstorp och
Jensens håriga avåkning i Knutstorp.
Under
året har vi haft 27 olika förare som startat, även detta rekord.
2010
fick
vi följande resultat i 1000cc-cupen
Totalsegrare
i 1000-cupen 2010
BO JOHANSSON
blev åter totalsegrare efter ett suveränt år.
En STOR pokal förärades honom som minne av framgången. |
 |
 |
Hederspriset i 1000-cupen 2010
Den ärofulla och fina ratten delades ut för sjunde gången.
I år föll valet på NILS-OLOF
JONSSON.
Motivering:
En ärrad kämpe och entusiast som
varit med från cupens början
Är alltid på plats om han har körbar bil, ibland även utan bil.
En sådan deltagare som ger cupen stabilitet och långsiktighet.
|
Tyvärr kunde inte Nisse vara med oss på Falkenberg då
hans närvaro som nämndeman behövdes på hemorten.
Slutligen
ett stort GRATTIS
till alla som vunnit något, men inte minst alla som haft förmånen
att delta!
Vill ni att något ska ändras/åtgärdas i klassen eller i RHK?
Vi kommer att ha ett informellt möte nere hos Krister Wigren
i HODDAN i höst.
Ta med er tankar och idéer dit eller hör av er till Dan eller Anders.
RHK´s planeringsmöte hålls i början av november då måste ev förslag
vara klara.
Tack alla fantastiska deltagare, mekaniker, hjälpredor, hang arounds
mfl för i år!
Vi ses nästa år igen och då är vi GARANTERAT ännu fler startande.
hälsar
Diary Dan och #34.
|
